28 april 2014

...another manic monday

En intensiv helg som satt sina spår i orken hos oss som lever la vida loca. Påsklovet kändes inte som ett lov, det kändes mer som påskracet. Det avslutades med en hämtning av tonåringen på Arlanda mitt i natten, så vi var väl hemma när solen började stiga igen.

Men jag måste säga att det var en skön kväll i huvudstaden. Maken och jag kom några timmar innan planet landade och mötte upp en av mina systrar. Tyvärr hade jag lyckats missa superblomningen av körsbärsträden i Kungsan.
"Where have all the flowers gone?" Ingen hade väl plockat dem...utan marken var fylld med rosa konfetti av körsbärsblom. Mycket vackert.

Sen föll mörkret, vi var var själva jag och D så vi flanerade runt i staden och njöt av hur levande allt var. Man kunde fortfarande fika sent, sent om man så ville. Men det är ett särskilt lugn en söndagskväll. Jag hade tur för jag är gift med en man som inte protesterar när jag vill gå på kyrkogårdar var vi än är.
Efter att nyligen sett Oliver Twist snördes mitt hjärta åt extra mycket när jag fann denna minnessten. Vad är sorgligast? Att de fick leva så kort och i sannolik misär eller att det inte fanns en pappa eller mamma som kunde vara där. Adolf Fredrik. Liten men vackert skött. Nya blommor överallt, inget skräp utan bara en sorglig liten trädgård som huserar de sedan länge bortgångna. Ibland skulle jag vilja vara alla ensamma barns mamma...men det är svårt nog att räcka till ibland trots att vi är en liten familj.

Den här mamman var lättad att få se sitt stora barn igen i alla fall. Lillasyster var hemma hos farmor, för vardagen kräver att man inte är vaken till soluppgången när man ska till skolan.

26 april 2014

So what's going on? som Marvin undrade.

Påsklovet är snart över och jag inser att jag inte ens har visat aprils PEZ-tema.
Alltså här känner jag att det finns någon tydlig röd tråd så trots den dåliga bilden (bredvid lammet står en rätt osynlig Wall-E).

Jag har annars skickat iväg min lilla Garbo. Till ett annat land. Utan mamma. Undrar vem som ska ha tapperhetsmedaljen, hon eller jag. Hon får den. Det är ett stort steg för damen som knappt vill gå in på ett IKEA. (Fast det kan ju ha mer att göra med hennes personliga smak än något annat slår det mig.)
Så nu klättrar hon i träd i Hyde Park (jo, faktiskt morbror har skickat bildbevis, fast här är hemma någon dag innan avresan till London).

Annars ska Decibel här, pappan och jag strax göra oss redo för att åka på ännu en danstävling. Bara åtta mil bort denna gång tack och lov. Är allt annat är pigg just nu såhär en vanlig lördagsmorgon. Så nu ska jag klistra på stora leendet, måla lugn över mitt ansikte och sen ut och leka att jag vet vad jag håller på med. Lagledardags. Snart är M & M på plan....mina små kelgrisar.


20 april 2014

Påsken är skön, påsken är grön.

Firade påskafton hos min bror nära Nora. Bara synen av hur mycket grönare allt var och ju fler blommor som hade börjat komma ju längre ned man kom i Sverige livade upp påskandan. Tre sjöars väg måste vara en av landets trevligaste bilvägar.
Vem kan inte bli annat än glad när man möts av en sån här liten påskkärring?
Miss Decibel med allra minsta lille påskhäxan : D Det blev tuppkam istället för huckle...det är svårt att få bebisar att riktigt gilla att ha något på huvudet.

Sista muffinsen med kyckling på, jättegoda chokladisar som min mamma gjorde dagen till ära.
Maken målar påskägg....och ja det är en slips med det periodiska systemet på (kände att jag ville förtydliga just det).
Lilla M beundrar den nya färgen hennes tunga har fått av påskgodiset. Hon är för liten för att göra selfies, men en så vacker tunga förtjänar att visas upp så jag hjälper henne på traven lite här.
Så här fint pris fick man om man tillhörde det VINNANDE laget i årets påsklekar. Jag vill ju inte skryta (läs jo det vill jag) men det är väl klart att jag tillhörde det.
Här skiner solen än så länge. Så en morgonpromenad så här på påskdagen känns som ett bra alternativ just nu. Påskpussar till er alla och envar.




15 april 2014

Stilla tankar

Minneslunden på kyrkogården. Sen kväll för ett tag sen, min äldsta dotter ville ställa upp de blommor och gravljus som fallit omkull. Vi strosade runt där i stillheten, hon och jag.

Jag älskar kyrkogårdar, kan man säga så utan att låta morbid? Den sista vilan, där kan jag känna ett stort lugn att vandra omkring vid. De riktigt gamla gravarna med mossa och text som knappt syns. De allra nyaste med allt mer personliga inskriptioner, statyer och bilder på. Det är vackert på ett sorgligt sätt som jag uppskattar.

Bäst vore det ju om man aldrig behövde förlora sina älskade. Trots att jag har konverterat till att inte tro så är det svårt att sudda ut vanor och tankemönster från många års tänkande. Det är påskvecka, och långfredagen kommer. Den där dagen gör mig alltid lite tankfull.

Jag kommer att fortsätta att älska gå på kyrkogårdar och njuta av att se all kärlek som ligger bakom dessa stenar. Den eviga påminnelsen om att här vilar de vi älskar.

14 april 2014

Sandviken Deci tävlar.

Nya bilden är från vår älskade dansskola. (Lillhippien i militärbrallor är min, men när man är där så mkt känns det nästan som att man har massvis med barn.) Här en träning i hiphop/Rn'Bstil.
Jepp, vårt lagledarbord från sista tävlingen. (Oskriven regel....lägg inte era saker framför, hur många gånger hålls det :D)
Jag vill alltid kunna samla ALLA våra tävlanden men som här står de mest och knäpper kort på klubbkompisar som kämpat sig till pokal och pallplacering.

Det finns nackdelar med att tävla i en så tydlig bedömningssport. Missförstå mig inte, tävling är tävling. Det är hårt när man tycker att man har tränat så hårt, gett allt, satsat eller blev förkyld precis så man vet när man går av golvet att "jag hade kunnat göra bättre". Oavsett om du är liten eller stor, tävlar i lägsta eller högsta klassen kommer dagar när besvikelsen och sorgen att inte lyckas med sitt mål tar ut sin rätt.

Det blev mycket trösta och stötta den dagen, trots att klubben vann så mycket. Sen att sitta bänkad bredvid och se de andra tävla men du kan inte för att du är skadad, sånt tär på en. Och det vore lögn att säga att det inte tär på oss lagledare/föräldrar att se tårarna bakom den leende masken.

Så vill man uppleva många av livets alla spektrum av känslor så rekommenderar jag att vara lagledare och förälder samtidigt. För det är det många av klubbarna som kör som vi. Peppande pappor, motiverande mammor och duktiga danslärare på plats som bara vill att "våra" barn ska vara glada och nöjda. Jag ångrar inte en sekund av det som sker. Livet är en hård skola, men vi finns här bakom er våra kära dansare! 



10 april 2014

En dag i storstaden

Var över till hufvudstaden över dagen med tonåringen, bara för att ni vet. Har knappt hämtat mig än. Åh, vad jag körde vilse både in och ur stan. Och i stan. Så skönt när bilen äntligen var parkerad.
Min frukost den dagen
och lunch också när jag tänker efter. Trots att jag satt ned på tre fik på en och samma dag var det nog det enda jag fick i mig. Men sen ville Sol se om våren hade kommit längre där än hos oss.
Se, i Kungsträdgården hade hennes älsklingsträd börjat få små blommor på några får träd. Hon älskar rosa körsbärsblommor. Jag älskar blommor...så när jag hade lurat in henne på NK hittade vi min drömklänning.
Jag skulle vara snyggast på Ica Maxi hemma i Mora. Helt klart. Fast vi strosade inte bara själva och så utan vi var lite sociala. Först träffade min yngsta lillasyster.
Det blev studentprat, vilka killar som är snygga (neeej ingen av oss hade samma åsikt). Sen mötte vi upp min andra lillasyster, som inte är med min syster uppe på bilden till höger...hänger ni med?
Så började dagen gå mot sitt slut. Jag var någon bok rikare, en underbar mugg tack vare min syster till vänster...och vi kom hem tack vare att Sol lotsade den lätt stressade modern ut ur betongdjungeln.
There is no place like home.





08 april 2014

Lite sen bröllopsdagsbildning

Har inte ens hunnit med mitt champagne-tema...varit gift 17 år för några veckor sen.
Champagnesmakande "hallontoppar" från Ejes som min snälle bror köpte och skickade med vår yngsta från Stockholm.
Champagnesmakande glass från Magnum.....

Fast själva bröllopsdagen blev lite improviserad och annorlunda som det så gärna blir hos oss. Men vet ni vad? Det är helt ok det med.

04 april 2014

The feeeeeels

Livet som fangirl är allt bra hårt. Var i STHLM i onsdags och blev döv på ett öra efter att höra en ziljon fans skrika så fort de såg någon ur musikgruppen The Fooo (tror det stavas så). Har lite svårt att förstå gruppdynamiken där och hur man kan bli så ifrån sig-

Men jag tar tillbaka allt. Universum la mig över knäna och gav mig en omgång av riset. För jag insåg idag att NEIL GAIMAN kommer till STHLM  och att biljetterna till Kulturhuset är slutsålda. Buhuu. Inte nog med det...jag ser att Uppsalas English Book Shop ska ha en Doctor Who-kväll nästa vecka som jag inte har en chans att gå på.

Det måste finnas någon choklad liggandes här som kan göra allt bättre?